Kritiken mot hur man har danskarna har hanterat COP15 haglar in nu under onsdagen. Connie Hedegaard avgick som ordförande för COP/CMP för att istället leda de informella förhandlingarna som kommer att vara mycket viktiga för hur allt utvecklar sig här i Köpenhamn. G77/Kina visar stort missnöje, observatörsdelegater blir utestängda och förväntningarna på Köpenhamn skruvas ner rejält.
Rent formellt kunde förhandlingarna återupptas under gårdagen efter kraftiga protester från flera utvecklingsländer då Kyotoprotokollet var hotat. Planen är nu ändå att utgå ifrån överenskommelsen i Bali och behålla samt utveckla Kyotoprotokollet, samtidigt som man parallellt förhandlar fram ett nytt avtal.
Vad det betyder är i stort sätt att flera utvecklingsländer inom G77 kommer att säkerställa att i-länderna inte försöker att få igenom ett avtal med syfte att greenwasha. Man håller därmed ett hårt grepp om i-länderna och räknar med att opinionen kommer att kräva resultat, om inte i Köpenhamn så allra senast i Mexiko nästa år.
Idag har läget förvärrats
- ”Vi kom hit med intentionen att nå ett ambitiöst klimatavtal men för det krävs en rättvis och öppen process, det har vi inte nu”, konstaterade Kinas delegat. Dessutom kritiserades att säkerhetsåtgärderna hade förhindrat förhandlare från att komma in på konferensområdet, både Indien och Brasilien protesterade högljutt.
Det kommer med största sannolikhet inte att bli ett juridiskt bindande avtal i Köpenhamn och världens ledare skjuter på det viset ännu en gång upp beslutet om hur man ska hantera klimatkrisen. Samtidigt smälter isen i Arktis och Antarktis men också landisen på Grönland. Alla ser det dock inte som en katastrof, för vissa är detta en möjlighet då där finns nya och stora oljefyndigheter som bara väntar på att plockas upp.
Andra veckan började tumultartat inne på COP15 och under en period verkade det som att flera utvecklingsländer skulle lämna i protest. Stämningen var riktigt tung under dagen och många var förvirrade och undrade vad som egentligen pågick. Än värre blev det när de slutgiltiga konsekvenserna av observatörsplatsernas kvotering presenterades, det är nu tydligt att ett beslut i Köpenhamn kommer att fattas utan civilsamhällets närvaro.
Efter en helg i Stockholm var det dags att återvända till COP15. Snart skulle i stort sätt samtliga förhandlingssalar att stängas för observatörer och press, enbart ländernas delegater fick då komma in. G77 hade blockerat debatten då man inte kunde enas om hur man skulle gå vidare. Den stora knäckfrågan rörde huruvida man skulle fortsätta med eller skrota Kyotoprotokollet och hur parterna ställde sig inför ett nytt avtal. G77 vill se att Kyotoprotokollet överlever Köpenhamn, medan flera Annex 1 länder under en lång tid nu har varit inställda på att komma bort från det och komma till en ny överenskommelse. De små önationerna vill se att Kyotoprotokollet behålls och att ett nytt protokoll också upprättas
Det var smockfullt med folk på konferensen och mycket förvirring överallt i korridorerna. Flera sessioner där civilsamhället skulle informeras om läget, både med avseende på de logistiska problemen och hur det går i förhandlingarna fick ställas in. Sent på eftermiddagen fick vi dock veta att tisdag och onsdag skulle begränsa observatörer till 7000 per dag, torsdagen ger rum för 1000 deltagare och fredagen ynka 90 personer.
Man förklarar detta genom att man är tagna på sängen vad gäller storleken på vissa ministrars och statsöverhuvudens ekipage. Oavsett vad anledningarna är, och även om man har ackrediterat för många från civilsamhället så är det svårt att argumentera för att 90 personer är en skälig representation. Knappast tillräckligt för att innebära någon betydelsefull närvaro av civilsamhället.
Jag hade trevlig sällskap av Fredrik Frangeur under dagen, men hade också turen att stöta på Anders Wallner och Maria Wetterstrand inne på Bella Center. Trots att jag inte hade någon möjlighet att delta i förhandlingarna ägnades mycket tid åt att skriva och diskutera. En dag för reflektion helt enkelt.
Måste erkänna att jag delar oron som många har uttryckt att den här konferensen inte kommer att erbjuda särskilt mycket vad gäller att lösa klimatkrisen. Utkomsten hittills verkar snarare vara ökad splittring mellan de länder som har åtaganden i Kyoto och de utan men också mellan utvecklingsländerna. Om man därtill ser de ökade restriktionerna på antalet deltagare från civilsamhället så har det redan rört upp känslor hos flera som menar att den bristande öppenheten är negativ för förhandlingarna.
Det var minst sagt känslosamt igår och under veckan som har gått ska jag inte hymla med att jag har känt en allt större tomhet och frustration inombords över förhandlingarna. Det var verkligen ingen bra start på veckan men jag förblir trots allt hoppfull, om det någonstans inombords hos förhandlarna finns en vilja att komma till ett beslut så kommer man också att klara det.
Fyra dagars förhandlingar kvar och med trolig förlängning in på lördagen. Än är det alltså inte över men det är riktigt bråttom om vi vill se ett ordentligt beslut i Köpenhamn om vad som händer efter 2012. Annars riskerar vi att stå helt utan avtal och utan krav på några utsläppsminskningar.
Konferensens första vecka har passerat och vi går nu in i den andra fasen av COP15. På onsdag börjar ministrarna trilla in och då drar ”High-level Segment” igång. Det är under konferensens sista intensiva dagar som man förväntar sig att de stora besluten kommer att fattas. Obama och statsöverhuvuden från hela världen förväntas anlända till konferensen mot slutet av veckan och då lär säkerheten kring området öka dramatiskt.
Redan på tisdag applicerar man ett kvotsystem för alla NGO’s då man i rasande fart ser att man börjar närma sig kapaciteten för Bella Center på 15000 personer. Lite cyniskt kan man undra om planen redan från början var att ta in fler än vad som får plats på området för att man då får en ursäkt för att kunna reglera och skapa förvirring bland deltagarna.
Efter en avstickare till Stockholm för att delta på brorsans bröllop bär det återigen av mot Köpenhamn. Tyvärr missade jag då också Global Day of Action den 12 december, men bilderna därifrån har varit otroliga. Riktigt kul och viktigt att demonstrationen har engagerat så mycket folk. Vi måste komma ihåg att det är folkets tryck som i slutändan kan sätta verklig press på politikerna att faktiskt leverera i Köpenhamn.
Under veckan som har gått har jag pratat med flera som kritiserar den bristfälliga rapporteringen från Köpenhamn. Få känner till vad som faktiskt händer i förhandlingarna då media har varit så dåliga på att rapportera därifrån.
Samtidigt bör det nämnas att NGO’s på plats har nått framgångar, inte minst vad gäller att exponera kryphålen i Sverige, Finlands och Österrikes lömska förslag men också att mobilisera massivt stöd för de som verkligen representerar en hållbar klimatpolitik, de små önationerna i AOSIS. Samtidigt är det frustrerande att så mycket hänger i luften då varken EU eller USA vill ge klara besked om ordentliga utsläppsminskningar.
Igår kände jag en stor uppgivenhet över förhandlingarna och jag ska inte hymla med att jag nog hade önskat mer framgångar, även om jag i ärlighetens namn inte är särskilt förvånad över utvecklingen. Det bör inte komma som en överraskning för någon att Anders Turesson ljuger oss rakt upp i ansiktet när han säger att målet är att temperaturökningen inte ska överstiga 2 grader. För det skulle mycket mer ambitiösa krav behöva ställas, frågan är snarare var den sanna smärtgränsen går för dem – fyra grader? Sex grader?
Efter konferensen kommer vi att veta säkert. Sveriges och EU’s mål aldrig har varit ett ambitiöst klimatavtal, snarare försöker man att komma undan så lindrigt som möjligt samtidigt som man gör sitt bästa för att man inte ska framstå som att man kör över de fattigare länderna som drabbas hårdast av utsläppen. Mer tragiskt än intentionen, är väl att den här mediastrategin också fungerar.
Jag vill avslutningsvis passa på att välkomna Maria Wetterstrand till Köpenhamn, ni hittar hennes videoblog här (dag 1). Jag försöker också lägga upp videoklipp då och då inifrån konferensområdet på den här sidan. Jocke Holmström skriver också tänkvärt från Grön Ungdoms COP15-läger.
*) The header picture was not taken by me, source file can be found here. Please see the amazing photostream by the same photographer, Robert van Waarden from Copenhagen and Global day of Action.
Igår eftermiddag höll grundaren till 350.org, Bill McKibben gemensam presskonferens med AOSIS. Önationerna representerades av Antonio Lima, AOSIS vice ordförande och ambassadör för Cape Verde. Efter att media var klara fick jag också möjlighet att byta några ord med honom.
Under presskonferensen tackade man från AOSIS håll för stödet från NGOs och då i synnerhet samarbetet med 350.org. Antonio talade uppgivet och förtroligt om känslan av ensamhet över att representera små men mycket utsatta önationer i förhandlingarna.
- ”Vi är små nationer men vi kommer att drabbas värst och därför är det inte konstigt att vi hörs så mycket i diskussionerna. Man måste komma ihåg att de andra inte bryr sig om att vi riskerar att försvinna”, fortsätter han och berättar att den franska ambassadören tidigare har ifrågasatt deras berättigande genom att i förhandlingarna fråga ”Vad det spelar för roll om ni går under?”.
- ”Då känner man sig ensam”, konstaterade ambassadören.
Konferenslokalerna är genomgående hektiska och överallt är det människor som skyndar sig fram och tillbaka. Som en delegat från G77/Kina konstaterade tidigare i veckan: ”Helvetet måste vara väldigt likt Bella Center”. Då är det alltid trevligt när man får chans att prata med delegaterna från olika länder och i synnerhet uttrycka sitt stöd till de länder vars position man sympatiserar med i förhandlingarna.
Från flera håll har jag sett tecken på att man vill tona ner att det skulle vara någon som helst konflikt mellan utvecklingsländerna, presskonferensen tidigare under dagen visade också på ett budskap om enighet.
- ”Utvecklingsländerna är inte splittrade, AOSIS är en del av G77 och delar dess åsikter. Sedan är det klart att vi förhandlar och det är helt naturligt att olika åsikter är representerade. Så är det i alla diskussioner.”, konstaterade ambassadören när jag pratade med honom efter presskonferensen.
Faktum kvarstår dock att de har mycket arbete kvar framför sig, samtidigt ska man komma ihåg att EU och Umbrella (Annex 1 länder som inte är med i EU) också har stora förhandlingar inom sina grupper. Skillnaden är att utvecklingsländernas debatt sker mer i det öppna än för många andra. Detta beror på flera anledningar men en viktig faktor är att man helt enkelt inte har resurser att gå tillväga på något annat sätt. Samtidigt är transparens i debatten otroligt viktig för önationerna.
- ”Vi försöker inte att dupera förhandlingarna som vissa delegater, vi spelar med öppna kort men för oss handlar det här om överlevnad. Temperaturökningen får inte överstiga 1,5 grader annars riskerar vi att gå under.”, fortsatte ambassadören.
Jag passade på att uttrycka mitt fulla stöd till ambassadören och jag poängterade att vi ändå har sett flera framgångar under veckan, inte minst med de föreslagna kryphålen från Sverige, Finland och Österrikes sida som har blivit hårt kritiserade av NGOs och nu är uppe till seriös debatt. Vidare passade jag också på att understryka hur viktigt det var med fortsatt motstånd mot teknologiska koldioxidsänkor som en del av de flexibla mekanismerna, detta skulle verkligen ta bort resurser och fokus från det riktiga klimatarbetet. De små önationerna är de enda som på allvar sätter sig upp mot dess främsta företrädare, nämligen EU och OPEC-länderna med Sverige, Saudiarabien och Sudan i spetsen.
Som Bill McKibben för 350.org också konstaterade under presskonferensen, ”Världen har väntat på en hjälte i klimatförhandlingarna, nu ser vi att AOSIS är denna hjälte. Genom sin kamp här i Köpenhamn, företräder de alla oss som kämpar för ett rättvist, ambitiöst och juridiskt bindande avtal.”
Federation of Young European Greens demonstrerade under uppmaningen ”Don’t freeze the deal”. Klockan 3:50 fryste alla och rörde sig sedan inte på sig på 350 sekunder. Med denna symboliska handling vill man uppmana att EU kommer med konkreta bud för att förhandlingarna inte ska stanna av.
På bilden ser ni en fryst Göran Hådén, även han FYEG-delegat till COP15 från Grön Ungdom.
Grenadas chefsförhandlare har nu tydliggjort att man inte kommer att ställa krav på utsläppsminskningar från utvecklingsländerna. De små önationerna inom AOSIS närmar sig genom detta uttalande nu G77/Kina.
- ”Förslaget från Tuvalu kommer inte från AOSIS, Tuvalu har all rätt att lägga självständiga förslag. Den stora skillnaden mellan våra förslag är att vi inte kräver kvantifierade utsläppsminskningar från utvecklingsländerna. Vi arbetar med alla parter för att hitta en gemensam grund för ett nytt avtal. Vi vill också ge vårt stöd till EU för att höja sina ambitioner och vi vill skicka ett meddelande till Bryssel, lämna inte förhandlingsbordet”, uppmanade Grenadas ambassadör.
Man kommenterar därigenom att EU samtidigt har möte i Bryssel där man diskuterar sin officiella position i förhandlingarna. Som det ser ut nu vill flera länder inom EU höja ambitionen till utsläppsminskningar upp till 30%. Sverige, Österrike och Finland verkar dessutom nu snabbt förlora stöd för sina föreslagna ändringar till LULUCF, då de har anklagats för att utnyttja kryphål för att undvika verkliga utsläppsminskningar med hänvisning till sitt skogsbruk.
Än så länge är det främst utvecklingsländerna som hörs i de öppna förhandlingarna, som för övrigt bröt ihop både under onsdagen och under torsdagen. Här i Köpenhamn väntar många nu på att EU ska ta ställning i frågan, det är nödvändigt för att förhandlingarna ska kunna fortsätta.
- ”Vi tackar alla NGOs för ert stöd, vi måste hålla uppe trycket på förhandlingarna, ni är helt ovärderliga. Det är sent nu, men det är inte för sent ännu.”, avslutade ambassadören.
Splittringen mellan utvecklingsländerna och även mellan de rikare och de fattigare länderna tyder på en grundläggande skillnad i förutsättningar som man har då man förhandlar i Köpenhamn.
Igår hettade stämningen till rätt rejält när Tuvalu på morgonen under dagens COP-session krävde att en kontaktgrupp skulle tillsättas för att utröna och diskutera förutsättningarna för ett nytt juridiskt bindande protokoll. De högljudda protesterna var som jag sagt tidigare inte från EU, USA, Japan eller andra Annex 1 länder utan från utvecklingsländerna, då främst G77/Kina där flera OPEC-länder riktade skarp kritik mot förslaget.
Det är ytterst märkligt att DN inte nämner Tuvalus förslag och splittringen mellan utvecklingsländerna under den tredje dagen av konferensen. Uppdatering: Såg att DN rapporterar om detta 11:23 idag, detta hade skrivits under förmiddagen och deras artikel publicerades efter det hade skrivits.
Förhandlingarna fortsatte på eftermiddagen med att diskutera Kyotoprotokollet och det är i huvudsak två saker som konsekvent diskuteras. OPEC-länderna vill inkludera CCS (teknologiska koldioxidsänkor) inom CDM (de flexibla mekanismerna) och de flesta vill generellt förändra regelverket kring skogsskydd.
Många utvecklingsländer känner att det finns en orättvisa i systemet för de flexibla mekanismerna. Demokratiska republiken Kongo framhöll den regionala problematiken i frågan kring CDM och konstaterade att endast 1,8% av alla CDM projekt finns i Afrika. Saudiarabien har tidigare anmärkt att inga CDM projekt finns hos dem och att CCS måste inkluderas för att de ska kunna dra nytta av mekanismerna.
Finns det då någon möjlighet att vi kommer nå ett nytt juridiskt bindande avtal i Köpenhamn? Troligtvis inte, även om utspelen mycket väl kan vara förhandlingsstrategier för att få igenom sina krav när allt får lite mer fart under nästa vecka. Samtidigt så har inte de här länderna särskilt mycket att förhandla med då de riskerar att helt gå under om man inte vidtar starka åtgärder för att nå tuffa utsläppsminskningar.
Det är slående hur förhandlingarna sker på så olika villkor och olika nivåer. För vissa grupper som t.ex. OPEC-länderna (representerade genom G77/Kina) handlar det bara om att få investeringar i sina länder och för grupper som AOSIS handlar det om överlevnad. Samtidigt är det svårt att ännu sia om de kommande dagarna, den intensiva perioden av förhandlingarna förväntas först på tisdag nästa vecka, då ministrarna lär anlända till konferensen.
Tuvalu lyfte under morgonen fram sitt förslag till ett nytt protokoll, samtidigt som man vidhåller att Kyotoprotokollet måste bevaras. Förslaget från Tuvalu och AOSIS ställer tuffa krav om temperaturökning på max 1,5 grader celsius. Det manar till kraftiga utsläppsminskningar och ses av många som det nya och juridiskt bindande protokollet som alla har väntat på. Detta välkomnades inte av de större utvecklingsländerna som både räds ökade krav och att man går miste om fördelarna i Kyotoprotokollet.
Det var ett modigt drag av AOSIS. I praktiken innebär det att man nu splittrar utvecklingsländerna då G77/Kina vidhåller att ett nytt protokoll inte ska vara målet med förhandlingarna och att det är Kyotoprotokollet som gäller. Man mötte således starkt motstånd från flera tungviktare och totalt sett 15 länder uttalade sig kritiskt. Saudiarabien, Kina och Indien, för att nämna några.
Då förhandlingarna inte kunde gå vidare krävde Tuvalu att mötet skulle avbrytas och förhandlingarna kunde först återupptas på eftermiddagen då man samlades för att diskutera Kyotoprotokollet under CMP-5.
AOSIS finner en gemensam ståndpunkt tillsammans med flera utvecklingsländer då man vill verka för ett nytt protokoll, vilket i sin tur innebär att G77/Kina blir tvungna att hantera frågan inom gruppen. Förslaget i sig är givetvis inte nytt men att lyfta fram det i förhandlingarna innebär en polarisering även mellan utvecklingsländer som tidigare har visat en mer enad front. Vidare så skulle Tuvalus avtal även sätta tryck på utsläppsminskningar från de större utvecklingsländerna, något som de givetvis vill undvika.
Det är svårt att säga vad det här kommer innebära för de fortsatta förhandlingarna då vi nu ser flera mindre strider mellan grupperingarna. Inte enbart mellan länder med och utan utsläppsminskningar i Kyotoprotokollet, som det i stort sett har varit under lång tid.
- ”Det som våra länder ger uttryck för i dessa förhandlingar är helt enkelt vårt folks förtvivlan och det faktum att klimatet har dömt oss att försvinna. Detta är hela länder, stater och kulturer som försvinner. Vi ber nu om överlevnad!”, utbrast Cape Verdes diplomat.
Cape Verde och Tuvalus uttalanden under morgonen möttes av konferensens hittills längsta applåder.
Protester utanför förhandlingarna inför mötet som träffas för att diskutera och utveckla Kyotoprotokollet, som är det femte i ordningen (CMP-5). Man demonstrerar till stöd för Tuvalus förslag som debatterades tidigare under morgondagen. Det återstår att se om man väljer att skärpa säkerheten på området ytterligare, allt tyder på att arrangörerna inte är glada över den spontanta demonstrationen.
