Miljöpartiet får högsta betyg, först var MP för vägtullar och nu är MP mot Förbifart Stockholm. Helt rätt, anser expressens ledarredaktion. Förbifart Stockholm är det gamla programmet, som på sätt och vis förespråkades redan innan biltullarnas införande.

”Ett typiskt exempel är motorvägen M25 som byggdes runt London i slutet av 80-talet. Den ledde i slutändan till att London blev större, glesare, bilrikare – och lika fullt med bilköer som någonsin.” – Expressen, 29 juli 2008

I korthet kan man säga att projektet Förbifart Stockholm menar att de problem som finns i trafiken inte beror på bilarna, utan på de otillräckliga resurser till vägarna. Förbifart Stockholm lovordades av vägverket 2006. Det är inte en felaktig åsikt i sig, hade vi inte haft ett överhängande miljö- och hälsohot samt snabbt minskande tillgång till resurser hade tankarna lämpat sig bättre. Kritiken är väl just det, att projektet är en fundamental felsatsning i dagens biltyngda värld, där man hellre ser visionära projekt om att minska sitt oljeberoende är detta projekt minst sagt en kontroversiell satsning.

Mona Sahlin skrev förnuftigt om vikten att minska vårt oljeberoende 2005 i DN debatt. Däremot ska det väl sägas att detta inlägg inte framförallt handlar om bilar, även om frågorna är nära sammanflätade.

I Maj 2008 yrkar Naturvårdsverket på att man ska se över projektet. Man pekar framförallt på att förslaget kommer att motarbeta regeringens miljömål och kraftigt kommer att förvärra situationen i stockholmsområdet. DN skrev också om detta projekt i juni i år, även om det är tveksamt hur mycket de egentligen bidrog till debatten.

Personligen ser jag hellre en satsning på kollektivtrafiken och fler aktörer på tågmarknaden, vilket väl är att vänta då det är i enighet med EU:s riktlinjer. Det känns däremot bakvänt i dagens läge att ett projekt som till synes helt saknar miljöhänsyn skulle få gå igenom.

Frågan kvarstår såklart, är Förbifart Stockholm verkligen nödvändigt, eller enbart ideologiskt?