Det behövs fler gröna politiker för att verkligen minska växthusgasutsläppen

Bella Center, Köpenhamn

De flesta känner redan till Kyotoprotokollet som reglerar västvärldens utsläppsminskningar, men mindre välkänt är nog att det går ut 2012. För att de goda ambitionerna från UNFCCC ska fortsätta därefter behöver ett nytt avtal förhandlas fram. För två år sedan bestämdes på förhand när det nya protokollet skulle vara klart, nämligen i december 2009, i Köpenhamn. På så vis blev det också förutbestämt att COP 15 skulle bli mer vida diskuterat än något tidigare COP möte.

COP 15, KöpenhamnMycket har hänt sedan dess och mötet har pendlat mellan att vara något i stil med den slutgiltiga lösningen till en total katastrof, en symbol för det internationella samarbetets oförmåga att hantera en kris av den här magnituden. Politikerna hänger sig åt att plocka billiga poänger genom retoriska försvarstal, samtidigt som man gör sitt yttersta för att undvika de nödvändiga samhälls- och beteendeförändringar som krävs för en hållbar utveckling.

Kyotoprotokollet har stakat ut utsläppsminskningar för de utvecklade länderna och genom avtalet förbinder sig dessutom alla länder att inventera sina utsläpp av växthusgaser. Genom protokollet finns en stark tilltro till den oreglerade marknadens förmåga att lösa klimatkrisen, framförallt genom flexibla mekanismer som syftar att genomföra gröna projekt i utvecklingsländer och Economies in Transition (Östeuropa). I Kyotoprotokollet lägger man också grunden för en handel med utsläppsrätter, vilket gör att det då lönar sig att minska på sina utsläpp av växthusgaser samtidigt som de som inte vill minska sina utsläpp, eller rentav öka kan göra det. Det hela åstadkommer man genom ett tak för de totala utsläppen och handeln måste ske så att man inte överstiger detta tak.

Eller så kan man kalla saker vid dess rätta namn och konstatera att Kyotoprotokollet inte alls handlar om att minska utsläppen utan om att tillåta kraftiga ökningar.” skriver Rikard Warlenius i sin bok Vägen till Köpenhamn som jag verkligen rekommenderar att läsa.

Även om det låter cyniskt så har han en viktig poäng i sin kritik mot vad förhandlingarna åstadkom i det ursprungliga protokollet. Det beror på flera faktorer, en av dessa är att basåret som man jämför med sattes till 1990, då utsläppsnivån var dramatiskt skild från senare års nivåer i stora delar av Östeuropa. Dessutom finns stora problem med de flexibla mekanismerna och även om det finns ett krav på additivitet är detta mycket svårt att bevisa. Kanske ännu mer tydligt hur de internationella förhandlingarna inte räcker till ser vi när EU kommissionen nu förväntas ställa sig bakom oljeborrning i Arktis. Den svenska regeringen har hittills visat att man gärna talar om klimatfrågan men samtidigt utan att faktiskt göra något substantiellt för att förbättra situationen. I slutändan måste man komma ihåg att de utsläppsminskningar vi pratar om även måste ske lokalt. Tre områden där vi alla kan göra stora förändringar för att ta samhället i rätt riktning är att dagpendling till och från jobb sker kollektivt, att vi för en hälsosam kosthållning där köttet begränsas och att semestern tär så lite som möjligt på klimatet.

Fast det är klart, att du tar flyget på semestern kommer inte att öka utsläppen av växthusgaser. Märkligt? Inte särskilt, de tas helt enkelt inte i beaktande i Kyotoprotokollet.

Givetvis är de internationella klimatförhandlingarna viktiga. Det är en global kris vi har framför oss och då måste den också diskuteras på en sådan arena. Det viktiga är att inte glömma att förhandlingarna inte kommer att räcka hela vägen, varje enskilt lands nationella politik är minst lika viktig i sammanhanget, om inte ännu viktigare eftersom alla länders åtaganden är baserade på att man i slutändan går med på dem. Kort sagt krävs det fler gröna och handlingskraftiga politiker att möta klimatkrisen och vidta de viktiga åtgärder som vi måste göra. För solidaritet med alla jordens människor, för solidaritet med kommande generationer och för solidaritet med alla världens djur.

För naturen då? Givetvis ska vi bedriva en politik som skonar naturen, men något säger mig att vår jord och all dess fantastiska natur faktiskt kommer att klara sig alldeles utmärkt utan oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s