Sveriges mål har aldrig varit ett ambitiöst klimatavtal

Konferensens första vecka har passerat och vi går nu in i den andra fasen av COP15. På onsdag börjar ministrarna trilla in och då drar ”High-level Segment” igång. Det är under konferensens sista intensiva dagar som man förväntar sig att de stora besluten kommer att fattas. Obama och statsöverhuvuden från hela världen förväntas anlända till konferensen mot slutet av veckan och då lär säkerheten kring området öka dramatiskt.

Redan på tisdag applicerar man ett kvotsystem för alla NGO’s då man i rasande fart ser att man börjar närma sig kapaciteten för Bella Center på 15000 personer. Lite cyniskt kan man undra om planen redan från början var att ta in fler än vad som får plats på området för att man då får en ursäkt för att kunna reglera och skapa förvirring bland deltagarna.

Efter en avstickare till Stockholm för att delta på brorsans bröllop bär det återigen av mot Köpenhamn. Tyvärr missade jag då också Global Day of Action den 12 december, men bilderna därifrån har varit otroliga. Riktigt kul och viktigt att demonstrationen har engagerat så mycket folk. Vi måste komma ihåg att det är folkets tryck som i slutändan kan sätta verklig press på politikerna att faktiskt leverera i Köpenhamn.

Under veckan som har gått har jag pratat med flera som kritiserar den bristfälliga rapporteringen från Köpenhamn. Få känner till vad som faktiskt händer i förhandlingarna då media har varit så dåliga på att rapportera därifrån.

Samtidigt bör det nämnas att NGO’s på plats har nått framgångar, inte minst vad gäller att exponera kryphålen i Sverige, Finlands och Österrikes lömska förslag men också att mobilisera massivt stöd för de som verkligen representerar en hållbar klimatpolitik, de små önationerna i AOSIS. Samtidigt är det frustrerande att så mycket hänger i luften då varken EU eller USA vill ge klara besked om ordentliga utsläppsminskningar.

Igår kände jag en stor uppgivenhet över förhandlingarna och jag ska inte hymla med att jag nog hade önskat mer framgångar, även om jag i ärlighetens namn inte är särskilt förvånad över utvecklingen. Det bör inte komma som en överraskning för någon att Anders Turesson ljuger oss rakt upp i ansiktet när han säger att målet är att temperaturökningen inte ska överstiga 2 grader. För det skulle mycket mer ambitiösa krav behöva ställas, frågan är snarare var den sanna smärtgränsen går för dem – fyra grader? Sex grader?

Efter konferensen kommer vi att veta säkert. Sveriges och EU’s mål aldrig har varit ett ambitiöst klimatavtal, snarare försöker man att komma undan så lindrigt som möjligt samtidigt som man gör sitt bästa för att man inte ska framstå som att man kör över de fattigare länderna som drabbas hårdast av utsläppen. Mer tragiskt än intentionen, är väl att den här mediastrategin också fungerar.

Jag vill avslutningsvis passa på att välkomna Maria Wetterstrand till Köpenhamn, ni hittar hennes videoblog här (dag 1). Jag försöker också lägga upp videoklipp då och då inifrån konferensområdet på den här sidan. Jocke Holmström skriver också tänkvärt från Grön Ungdoms COP15-läger.

*) The header picture was not taken by me, source file can be found here. Please see the amazing photostream by the same photographer, Robert van Waarden from Copenhagen and Global day of Action.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s