Konferensen avslutas utan civilsamhällets närvaro

Civilsamhället stängs ute från COP15

Andra veckan började tumultartat inne på COP15 och under en period verkade det som att flera utvecklingsländer skulle lämna i protest. Stämningen var riktigt tung under dagen och många var förvirrade och undrade vad som egentligen pågick. Än värre blev det när de slutgiltiga konsekvenserna av observatörsplatsernas kvotering presenterades, det är nu tydligt att ett beslut i Köpenhamn kommer att fattas utan civilsamhällets närvaro.

Efter en helg i Stockholm var det dags att återvända till COP15. Snart skulle i stort sätt samtliga förhandlingssalar att stängas för observatörer och press, enbart ländernas delegater fick då komma in. G77 hade blockerat debatten då man inte kunde enas om hur man skulle gå vidare. Den stora knäckfrågan rörde huruvida man skulle fortsätta med eller skrota Kyotoprotokollet och hur parterna ställde sig inför ett nytt avtal. G77 vill se att Kyotoprotokollet överlever Köpenhamn, medan flera Annex 1 länder under en lång tid nu har varit inställda på att komma bort från det och komma till en ny överenskommelse. De små önationerna vill se att Kyotoprotokollet behålls och att ett nytt protokoll också upprättas

Det var smockfullt med folk på konferensen och mycket förvirring överallt i korridorerna. Flera sessioner där civilsamhället skulle informeras om läget, både med avseende på de logistiska problemen och hur det går i förhandlingarna fick ställas in. Sent på eftermiddagen fick vi dock veta att tisdag och onsdag skulle begränsa observatörer till 7000 per dag, torsdagen ger rum för 1000 deltagare och fredagen ynka 90 personer.

Man förklarar detta genom att man är tagna på sängen vad gäller storleken på vissa ministrars och statsöverhuvudens ekipage. Oavsett vad anledningarna är, och även om man har ackrediterat för många från civilsamhället så är det svårt att argumentera för att 90 personer är en skälig representation. Knappast tillräckligt för att innebära någon betydelsefull närvaro av civilsamhället.

Jag hade trevlig sällskap av Fredrik Frangeur under dagen, men hade också turen att stöta på Anders Wallner och Maria Wetterstrand inne på Bella Center. Trots att jag inte hade någon möjlighet att delta i förhandlingarna ägnades mycket tid åt att skriva och diskutera. En dag för reflektion helt enkelt.

Måste erkänna att jag delar oron som många har uttryckt att den här konferensen inte kommer att erbjuda särskilt mycket vad gäller att lösa klimatkrisen. Utkomsten hittills verkar snarare vara ökad splittring mellan de länder som har åtaganden i Kyoto och de utan men också mellan utvecklingsländerna. Om man därtill ser de ökade restriktionerna på antalet deltagare från civilsamhället så har det redan rört upp känslor hos flera som menar att den bristande öppenheten är negativ för förhandlingarna.

Det var minst sagt känslosamt igår och under veckan som har gått ska jag inte hymla med att jag har känt en allt större tomhet och frustration inombords över förhandlingarna. Det var verkligen ingen bra start på veckan men jag förblir trots allt hoppfull, om det någonstans inombords hos förhandlarna finns en vilja att komma till ett beslut så kommer man också att klara det.

Fyra dagars förhandlingar kvar och med trolig förlängning in på lördagen. Än är det alltså inte över men det är riktigt bråttom om vi vill se ett ordentligt beslut i Köpenhamn om vad som händer efter 2012. Annars riskerar vi att stå helt utan avtal och utan krav på några utsläppsminskningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s