Skogsskyddet urholkar ett framtida klimatavtal


Bildlänk: Highlights from the conference

Det är hög tid att åtgärda kryphålet som de rikare länderna utnyttjar i de pågående klimatförhandlingarna. Totalt sett rör det sig om globala utsläppsökningar om 400 miljoner ton koldioxid årligen som inte någon kommer att ta ansvar för.

Det nuvarande förslaget kommer med allra största säkerhet att gå igenom i veckan som kommer. Efter det kommer det att vara omöjligt att göra något åt problemet då man i sådana här stora internationella förhandlingar inte river upp beslut man har kommit överrens om.

Hur fungerar kryphålet?
Genom att själva uppskatta sina utsläpp från skogsavverkning sätter man en framtida referensnivå mot vilken man sedan mäter sina faktiska utsläpp. Presterar man sedan bättre än förväntat tillgodogör man sig utsläppskrätter, som tillåter ökade utsläpp från andra sektorer.

Det här låter bra i teorin, då man skapar incitament för att inte hugga ner sin skog. Problemet är att en klar majoritet av de rika länderna nu uppskattar en kraftig ökning i sina utsläpp från skogsavverkning. Den här beräkningen kommer alltså att innebära enorma mängder utsläppsrätter, om man istället inte väsentligt ökar skogsavverkningen efter de uppskattningar som man har gjort.

Utsläppsökningen totalt motsvarar Spaniens totala årliga växthusgasutsläpp, 70% av Australiens utsläpp och strax under hälften av Tysklands.

Detta förslag har inget att göra i ett klimatavtal, vars syfte är att minska växthusgasutsläppen, inte öka dem! Här på plats är man mycket oroad för att förslaget färdigställs i nästa vecka och därefter blir en del av ett framtida klimatavtal.

Nuvarande åtaganden är beroende av kryphålet
I dagens förhandlingar erkände dessutom Norge att de enbart kunde tänka sig sin nuvarande utsläppsminskning om reglerna för LULUCF hölls intakta och med kryphålen kvar. Alltså har man räknat med en slags rabatt i dessa regler. Kort därefter yttrade Ryssland sig och instämde att man skulle bli tvungna att gå från 25% till 15% om situationen ändrades i en riktning som inte gynnade dem.

Oavsett hur reglerna definieras genom LULUCF, kommer ni alltså att göra justeringar i era övergripande mål. Det verkar därför rimligt för oss, att reglerna för LULUCF är så snäva som möjligt för att bevara klimatintegriteten i avtalet.”, kommenterade Tuvalus förhandlare och fortsatte, ”Det låter som att de incitament ni vill skapa, skapar negativa incitament för andra sektorer att dra ner på sina utsläpp?”.

Sverige är ett av de länder som strider för att behålla kryphålen och man hänvisar till behovet av att behålla incitamenten inom skogsindustrin. Tyvärr är dessa incitament inte tillräckliga, om det görs på bekostnad av klimatet som helhet.

Atmosfären bryr sig inte om var våra utsläpp kommer ifrån och vi kan inte tillåta ett klimatavtal som sanktionerar utsläppsökningar!

Annonser

Halvtid i Bonn

Bildlänk: Highlights from the conference

Redan innan förhandlingarna drog igång var det många som var skeptiska mot att ett nytt avtal skulle förhandlas fram under COP16. Ingenting under veckan som har gått har förändrat det heller, trots att Mexiko lite upprört har förklarat att man självklart ska ha höga förväntningar på Cancun.

Samtidigt uttrycker representanter från det kommande värdlandet oro inför säkerheten på plats. Detta och misslyckandet att ta hand om alla besökare i Köpenhamn har lett till flera diskussioner i veckan angående möjligheten för civilsamhällets närvaro på konferensen. I sammanhanget är det oklart om man menar att svårigheterna att garantera säkerheten i Köpenhamn orsakades av civilsamhället självt eller alltför av alltför hårda polisiära åtgärder från Danmarks håll.

Troligtvis är det nog civilsamhället som man avser.

I de öppna förhandlingarna uttrycker däremot många länder sitt fulla stöd för öppenhet och transparens. De är – med undantag för vissa länder – mycket entusiastiska om NGO’s deltagande. Trots allt var det inte NGO’s utan Danmark som fick skit för Köpenhamnsmötet av Yvo de Boer själv.

Med det sagt kan vi nog räkna med ett mycket mer strikt system som reglerar observatörers närvaro i Cancun. Dessutom finns det en tendens på klimatkonferensen till fler och fler stängda möten där observatörer inte får delta.

Ett nytt juridiskt bindande avtal

Vad kommer COP16 i Cancun att innebära som det ser ut nu? Blir det ett nytt avtal i år?

Nej, inte särskilt troligt.

Det är mycket som ska avhandlas tills Cancun och efter mötet här i Bonn har man totalt bara två veckor av förhandlingar kvar tills COP16. Samtidigt hävdar nu Yvo de Boer att man dessutom inte ens har råd med fler möten, UNFCCC’s pengar är nämligen slut.

Men det betyder inte att det som händer i år inte är viktigt. Tvärtom!

Nu lägger man grunden för ett kommande avtal som allra troligast kommer att gälla hela vägen fram till och med 2020. Det finns extrema skillnader i förväntningar och åsikter om själva dokumentets utförande.

På ett sådant här mellanmöte går man ner på väldigt djup detaljnivå, det gör att klimatlobbyisterna på plats är helt ovärdeliga. De har ofta ett bättre helhetsperspektiv än flera delegater och kan vara behjälpliga i säkerställandet av ett rättvist och ambitiöst avtal som inte bara gynnar de rikare länderna.

Här följer några av de större meningsskiljaktigheterna som man står inför under de fortsatta förhandlingarna:

  • Pengar på bordet! Det spelar mindre roll om man lovar runt om man sedan håller tunt. Nu vill man se att pengar som har lovats för klimatrelaterat arbete faktiskt kommer de behövande länderna till godo. Samtidigt varnar OXFAM för att bidragen kan bli lån, och NGO:s generellt oroar sig för att pengarna tas från övrigt bistånd och därigenom minskar resurser för vård, skola och omsorg.
  • USA vill se juridiskt bindande åtaganden för alla utom LDC, detta möter framförallt motstånd av OPEC-länder och de de rikare utvecklingsländerna då de kommer att få ökade krav.
  • Umbrella-gruppen har lagt fram ett förslag som delvis innebär en ökad frekvens av rapporter från Icke-Annex 1 länder om deras växthusgasutsläpp. Där möter man ett brett motstånd från flera länder inom G77/Kina då man menar att det inte finns kapacitet för det.
  • Föreslagna förändringar inom LULUCF från rikare skogsnationer (där ingår Sverige) upprör känslor då det innebär att man slipper ta ansvar för en ökad skogsavverkning.
  • AOSIS och företrädare för de Afrikanska länderna har klagat kraftigt på att de nuvarande målen, att hålla den globala temperaturökningen under 2 grader inte är tillräckligt, bör vara högst 1,5 grader. Den globala uppvärmningen drabbar delar av Afrika värst av alla.

En vecka kvar av förhandlingarna

Fem dagars förhandlingar har avslutats. Arbetsveckan är dock inte över ännu då ytterligare en dags hårt slit väntar delegaterna. Här sammanträder man nämligen även på lördagar.

Som det ser ut kommer mycket att sättas på sin spets under morgondagen. Hur det än blir med den saken kan ni räkna med att få höra mer från mig här på bloggen och på twitter.