Den svenska skogsindustrin är bara en del av problemet

Sverige blir allt sämre på att ta ett internationellt ansvar under den moderatledda regeringen. Detta märks allra tydligast i klimatfrågan. En rödgrön politik måste också på nytt bygga upp förtroende internationellt.

I fredags skrev jag och Jakop DalundeSvD Brännpunkt. Lorentz fick också in en artikel på politikerbloggen. Igår följde upp budskapet med en artikel som jag skrev tillsammans med Per Bolund och publicerade på Newsmill.

Den svenska linjen handlar alltså om en global utsläppsökning om 400 miljoner ton koldioxid årligen. Detta är inte några siffror som vi har hittat på. Uträkningen baseras på en sammanräkning från de förslag som diskuteras och som länderna själva har lagt fram. Det är inte så att det möjligen kommer att bli bättre för klimatet med återplantering – det här är de faktiska utsläpp som den globala avverkningen beräknas medföra. Utsläpp som ingen kommer att ta ansvar för.

Det är ingen tvekan om att det är ett hyckleri på högsta nivå. De som menar att siffrorna är missvisande bör beakta att det är vi själva, våra delegater, som har gjort uppskattningen om den kraftiga utsläppsökningen, i Sverige och internationellt.

Vad gäller frågan om den svenska skogsindustrins vara eller inte vara så är det inte överhuvudtaget det som diskuteras i vår artikel. Huvudpoängen är att all avverkning som leder till utsläpp ska redovisas för – och inte får gömmas bakom prognoser av förväntade ökningar. Varför skulle skogsindustrin få något slags frikort när man tar ansvar för utsläpp från alla andra industrier?

Olja är tjockare än blod


Sonal Bains demonstrerar mot BP

Sent igårkväll blockerade OPEC länderna med Saudiarabien i spetsen, det första steget mot ett mer ambitiöst klimatavtal. AOSIS hade häpnadsväckande nog fått med sig USA, EU, Kina och de andra viktiga aktörerna på att utreda behovet av skärpta krav för att begränsa en temperaturökning som överstiger 1,5 grader. Då blockerade Saudiarabien, och fick gehör hos Qatar, Kuwait men också Venezuela.

Därmed sviker Venezuela sina kamrater i G77/Kina. När över 80% av ens BNP baseras på oljeexport så kan man konstatera att olja är tjockare än blod. Flera länder sökte förståelse hos Saudiarabien in i det sista.

Ni har hört de mest sårbara länderna vädja om ert stöd, om ni inte ansluter er till konsensus så skickar ni en mycket olycklig signal till de miljontals människor som följer den här processen runt hela världen. Vi har en plikt till dem!”, utbrast förhandlaren från Barbados. Alldeles därefter yttrade Kuwait sitt stöd för Saudiarabiens linje.

Vid sidan av förhandlingarna bevittnar vi katastrofen i mexikanska golfen. En katastrof som upprör oss alla. En katastrof som grundar sig i vår mänskliga girighet. Oljeproduktionen ger upphov till en oerhörd miljöförstörelse som dessutom är skapad av oss själva.

En miljöförstörelse som kommer att få allvarliga konsekvenser för djurlivet, naturen och människorna i området för åtskilliga generationer framöver. Det är våra barn och barnbarn som kommer att få betala det stora priset när vi tillåter den här type av ohållbara investeringar med miljön som insats.

Idag skriver flera miljöorganisationer på SvD och varnar för fortsatta försök till utvinning i Kanadas oljesand. Den här industrins förflutna och den genomgående bristen på respekt för vår natur, miljö och klimat visade också sitt verkliga ansikte i gårdagens förhandlingar. Saudiarabien hänvisar till sitt och andra utvecklingsländers behov av oljeexporten, men för många innebär oljan en falsk räddning.

Flera länder i tredje världen har hamnat rakt i händerna på de stora oljebolagen. Vi betraktar med fasa hur oljeutvinningen i Nigeria har lett till en hårt åtgången natur, med stora förluster i biodiversitet och förstörelse av ren luft och rent vatten. Värderingen av våra naturresurser återspeglar i dagsläget inte den skada som deras utvinning gör. Vår natur reas ut till förmån för kortsiktiga vinster.

Vi kan inte fortsätta med den pågående devalveringen av miljön, klimatet och ytterst hela ekosystemets värde till förmån för att oljebolagen ska göra stora vinster.

För det blir allt mer säkert vilka de största bromsklossarna i dessa förhandlingar är. De ansvariga företagen inom till exempel skogsindustrin och oljebolagen med stora utsläpp och som har mest att förlora på ett ambitiöst klimatavtal påverkar bakom stängda dörrar. De är rika, organiserade och de vet precis vad de sysslar med – och flera länder är tydligt beroende av dem.

Kom ihåg att det i slutändan är vårt gemensamma klimat som de tjänar sina pengar på. Det är vår framtid som vi rear ut till dem.

Din och min framtid.

Men nu är det dags att säga ifrån, de får inte komma undan längre.