Fribeloppet ska inte höjas på bekostnad av studiemedlet

Jag är den förste att erkänna att jag har ändrat mig på den här punkten. När jag sist berörde ämnet var jag övertygad om att fribeloppet borde höjas eller till och med avskaffas. Nu, inte alls så. Fribeloppet behövs, och jag ser mycket hellre än höjning av studiemedlet än en höjning av fribeloppet.

Studiemedlet är eftersatt och ligger på en alldeles för låg nivå. Varje månad går studenter i genomsnitt back 900 kronor och en skälig höjning av studiemedlet ligger därmed på runt tusenlappen.

Givetvis bör även fribeloppet på sikt höjas, men inte på bekostnad av studiemedlet. Att reglera bidrag efter ekonomiska faktorer är inget konstigt alls och eftersom bidragen bör riktas till de som är mest behövande sparar detta också in pengar till staten. Pengar som annars hade gått till de studenter vars ekonomi redan är bra.

Jag vidhåller dock min poäng att de arbetande studenterna inte ska bestraffas. Det bör bli lättare att skjuta utbetalningar av studiemedlet på framtiden. Om jag arbetar och inte tar ut hela studiemedlet så ska det enkelt och smidigt gå att ta ut det vid ett senare tillfälle. Idag är det inte på det viset.

Att hetsa studenter till arbete är inte bra för studenterna, dels skapar det en mer otrygg studiemiljö men det pressar också ner studenternas löner då deras valmöjligheter på arbetsmarknaden är allt annat än goda. Nej, vad som behövs nu är inte en höjning av fribeloppet, utan en höjning av studiemedlet och en reform av CSN – byråkratin och krånglet i dagsläget är alldeles för omfattande.

Men Tobias Krantz, vår nya högskoleminister har inga ambitioner på att höja studiemedlen eller styra upp CSN eller att höja fribeloppet heller för den delen. För att bygga en högskola i världsklass behöver en tydligen inte alls bry sig om studenterna, vi är väl enligt Krantz inte en väsentlig bit i det pusslet.

>> Den nya högskoleministern måste ta oss studenter på allvar

Annonser

Nedmonteringen av komvux har bara börjat

Jan Björklund, illustrerad av Kjell Nilsson-Mäki
Jan Björklund, illustrerad av Kjell Nilsson-Mäki

Under den alliansstyrda regeringen har vi sett kraftiga nedskärningar i utbildningsmöjligheterna
för eftergymnasiala studier. Förutom att minska det ekonomiska stödet, vill man även rent praktiskt förhindra människor från att använda sig av dessa – och för vissa i vårt samhälle – helt ovärderliga möjligheter att förverkliga ens ambitioner i vuxen ålder.

Jan Björklund har förklarat krig mot komvux, så mycket är uppenbart. Frågan är om man driver kriget av ekonomiska skäl eller för att plocka politiska poänger. Martin Sahlin förmedlar tydligt vad vi i Gröna Studenter tycker, även Mats Pertoft skriver om det på sin blogg där han underkänner förslaget.

Förra året rapporterade Skolvärlden

– Det blir färre kurser och större arbetsbörda på de lärare som är kvar, säger Mikael Nelin, rektor vid Kompetenscentrum i Sotenäs.
Vi frågade kommunerna hur många färre studieplatser det blir inom den gymnasiala vuxenutbildningen under 2008 som en direkt följd av minskade resurser. Sammanlagt försvinner omkring 5000 studieplatser.

Det som för mig är upprörande är den bild man vill måla upp kring det svenska utbildningssystemt och kanske i synnerhet komvux. Vore det så svårt att säga något positivt om de möjligheter som finns på komvux och i Sverige? Det måste till en attitydförändring och den måste börja på högsta nivån, det bästa vore om våra politiker tog sitt ansvar i frågan.

Fortsätter den här utvecklingen ser det mörkt ut för Komvux, och då riskerar vi att sänka kvaliteten avsevärt. Man får inte glömma vad Komvux kan innebära för människor, genom sitt mycket specifika syfte kan skänker komvux både hopp och möjligheter. Hopp för de som tidigare kanske har haft det svårt och möjligheter för de som vill bredda sin utbildning.

Jag hoppas att vi fortsättningsvis kan prata om att komvux positiva utveckling, men så länge som Björklund sitter vid ratten lär det inte bli på det viset.