Den svenska skogsindustrin är bara en del av problemet

Sverige blir allt sämre på att ta ett internationellt ansvar under den moderatledda regeringen. Detta märks allra tydligast i klimatfrågan. En rödgrön politik måste också på nytt bygga upp förtroende internationellt.

I fredags skrev jag och Jakop DalundeSvD Brännpunkt. Lorentz fick också in en artikel på politikerbloggen. Igår följde upp budskapet med en artikel som jag skrev tillsammans med Per Bolund och publicerade på Newsmill.

Den svenska linjen handlar alltså om en global utsläppsökning om 400 miljoner ton koldioxid årligen. Detta är inte några siffror som vi har hittat på. Uträkningen baseras på en sammanräkning från de förslag som diskuteras och som länderna själva har lagt fram. Det är inte så att det möjligen kommer att bli bättre för klimatet med återplantering – det här är de faktiska utsläpp som den globala avverkningen beräknas medföra. Utsläpp som ingen kommer att ta ansvar för.

Det är ingen tvekan om att det är ett hyckleri på högsta nivå. De som menar att siffrorna är missvisande bör beakta att det är vi själva, våra delegater, som har gjort uppskattningen om den kraftiga utsläppsökningen, i Sverige och internationellt.

Vad gäller frågan om den svenska skogsindustrins vara eller inte vara så är det inte överhuvudtaget det som diskuteras i vår artikel. Huvudpoängen är att all avverkning som leder till utsläpp ska redovisas för – och inte får gömmas bakom prognoser av förväntade ökningar. Varför skulle skogsindustrin få något slags frikort när man tar ansvar för utsläpp från alla andra industrier?

Annonser

Skogsskyddet urholkar ett framtida klimatavtal


Bildlänk: Highlights from the conference

Det är hög tid att åtgärda kryphålet som de rikare länderna utnyttjar i de pågående klimatförhandlingarna. Totalt sett rör det sig om globala utsläppsökningar om 400 miljoner ton koldioxid årligen som inte någon kommer att ta ansvar för.

Det nuvarande förslaget kommer med allra största säkerhet att gå igenom i veckan som kommer. Efter det kommer det att vara omöjligt att göra något åt problemet då man i sådana här stora internationella förhandlingar inte river upp beslut man har kommit överrens om.

Hur fungerar kryphålet?
Genom att själva uppskatta sina utsläpp från skogsavverkning sätter man en framtida referensnivå mot vilken man sedan mäter sina faktiska utsläpp. Presterar man sedan bättre än förväntat tillgodogör man sig utsläppskrätter, som tillåter ökade utsläpp från andra sektorer.

Det här låter bra i teorin, då man skapar incitament för att inte hugga ner sin skog. Problemet är att en klar majoritet av de rika länderna nu uppskattar en kraftig ökning i sina utsläpp från skogsavverkning. Den här beräkningen kommer alltså att innebära enorma mängder utsläppsrätter, om man istället inte väsentligt ökar skogsavverkningen efter de uppskattningar som man har gjort.

Utsläppsökningen totalt motsvarar Spaniens totala årliga växthusgasutsläpp, 70% av Australiens utsläpp och strax under hälften av Tysklands.

Detta förslag har inget att göra i ett klimatavtal, vars syfte är att minska växthusgasutsläppen, inte öka dem! Här på plats är man mycket oroad för att förslaget färdigställs i nästa vecka och därefter blir en del av ett framtida klimatavtal.

Nuvarande åtaganden är beroende av kryphålet
I dagens förhandlingar erkände dessutom Norge att de enbart kunde tänka sig sin nuvarande utsläppsminskning om reglerna för LULUCF hölls intakta och med kryphålen kvar. Alltså har man räknat med en slags rabatt i dessa regler. Kort därefter yttrade Ryssland sig och instämde att man skulle bli tvungna att gå från 25% till 15% om situationen ändrades i en riktning som inte gynnade dem.

Oavsett hur reglerna definieras genom LULUCF, kommer ni alltså att göra justeringar i era övergripande mål. Det verkar därför rimligt för oss, att reglerna för LULUCF är så snäva som möjligt för att bevara klimatintegriteten i avtalet.”, kommenterade Tuvalus förhandlare och fortsatte, ”Det låter som att de incitament ni vill skapa, skapar negativa incitament för andra sektorer att dra ner på sina utsläpp?”.

Sverige är ett av de länder som strider för att behålla kryphålen och man hänvisar till behovet av att behålla incitamenten inom skogsindustrin. Tyvärr är dessa incitament inte tillräckliga, om det görs på bekostnad av klimatet som helhet.

Atmosfären bryr sig inte om var våra utsläpp kommer ifrån och vi kan inte tillåta ett klimatavtal som sanktionerar utsläppsökningar!